Just nu talas det mycket om hur det politiska samtalet förändras. Internetstiftelsens nya Valspecial visar hur AI, digital teknik och nya former av politisk kommunikation påverkar val och opinion. Samtidigt finns det äldre, men fortfarande relevanta, insikter som fortsätter att skava – inte för att de är nya, utan för att de tycks ha blivit permanenta. En av dem handlar om hur allmänheten upplever desinformation.
Desinformation som ett normaltillstånd
I våra mätningar från de senaste åren uppgav omkring en fjärdedel av allmänheten att de ofta upplever sig utsatta för desinformation. Nivåerna förändrades knappt ens under valrörelsen. Då var det lätt att tolka detta som något betryggande – ingen dramatisk ökning, ingen akut kris.
I dag går det också att läsa det på ett annat sätt: desinformation har blivit ett bakgrundsbrus. Något man räknar med finns där, snarare än något som sticker ut.
Frågan är vad det gör med hur människor tar till sig information, budskap och argument över tid.
När unga och män ser ett annat samtal än andra
Vissa grupper stack redan då ut. Unga, särskilt unga män, uppgav i högre grad än andra att de ofta mötte desinformation. Skillnaderna var tydliga, men kanske ännu mer intressanta i dag, när just dessa grupper befinner sig mitt i de mest plattformsintensiva delarna av den politiska kommunikationen.
Det är också här vi hittar framtida opinionsbildare, aktivister och politiskt engagerade. Om deras utgångspunkt är att informationsmiljön är manipulerad eller otillförlitlig - vad gör det med viljan att delta, lyssna eller försöka övertyga andra?
Misstro som förstärkare
Ett av de tydligaste mönstren i materialet var inte kopplat till teknik, utan till tillit. Personer med låg tillit till andra människor, en mer pessimistisk syn på framtiden eller sämre välmående uppgav oftare att de utsattes för desinformation.
Det väcker frågor som fortfarande saknar tydliga svar. Är desinformation något som i första hand drabbar eller något som lättare upplevs i ett samhällsklimat där tilliten redan är låg? Och i vilken utsträckning förstärker upplevelsen av desinformation en redan existerande känsla av maktlöshet eller politisk distans?
Upplevd påverkan – en demokratisk risk i sig
En särskilt viktig pusselbit tillkommer när man kopplar detta till förtroendet för val och demokratiska processer. I årets Förtroendebarometer uppger 39 procent av allmänheten att aktörer som sprider desinformation har ett ganska eller mycket stort inflytande över valresultat.
Oavsett hur den faktiska påverkan ser ut, är detta i sig betydelsefullt. Tron på att val kan manipuleras riskerar att urholka legitimiteten i demokratiska beslut även om systemen i praktiken håller. För opinionsbildare innebär det att man inte bara konkurrerar om uppmärksamhet och sakfrågor, utan också verkar i ett landskap där själva spelreglernas rättvisa ifrågasätts.
Vem avgör vad som är sant?
Redan i tidigare uppföljningar blev det tydligt att desinformation inte bara förknippas med anonyma konton eller utländska aktörer. Även etablerade medier nämndes. Det antyder att problemet inte enbart handlar om falsk information, utan om ett bredare förtroendeglapp.
När gränsen mellan desinformation, vinkling och misstro suddas ut blir utmaningen större: hur bygger man trovärdighet i ett samtal där olika grupper har radikalt olika uppfattningar om vilka källor som är legitima?
Några öppna frågor att ta med sig
Kanske är det mest intressanta inte hur många som anser sig utsatta för desinformation, utan vad denna upplevelse gör med
- viljan att delta i politiska samtal
- tilltron till demokratiska institutioner
- möjligheten för seriösa aktörer att nå fram
När teknik, AI och nya kommunikationsmönster nu accelererar ytterligare blir dessa frågor svårare men också viktigare. Den svenska demokratin och de svenska institutionerna står starka i en tuff omvärld, men det vore naivt att tro att de inte behöver skydd och stöd nu och i framtiden.
/Anders Lundqvist, senior analytiker Verian
.svg)
Back
