Samtidens kriser ställer nya krav på varje hushåll, samhälle och nation. Oavsett om det rör cyberattacker, pandemier, extrema väderhändelser, säkerhetspolitiska konflikter, störningar i energiförsörjningen eller betalningssystemen, är risken stor att kriserna länkas samman och får konsekvenser inom fler sektorer.
Förmågan att reagera när en kris väl har inträffat hänger ihop med om medborgarna förstår riskerna, litar på den information de får, inser sin egen roll och agerar i praktiken för att förbereda sig. Detta har vi mätt i Preparedness Index, en undersökning som täcker Norden och ytterligare åtta länder.
På den här sidan fokuserar vi på de övergripande svenska resultaten. Vill du veta hur svaren ser ut i en viss region, åldersgrupp eller hushållsstorlek? Hör av dig till Martin Ahlqvist.
Läs gärna mer om det globala resultatet, samt insikterna från befolkningen i Danmark, Finland och Norge (länkar läggs till efter hand).
Jämfört med övriga länder, tror svenskarna att sannolikheten är relativt låg att vi faktiskt kommer att drabbas av en global pandemi, kraftiga stormar, invasion av ett annat Natoland, störningar i betalningssystemen eller attack mot el- och värmeförsörjningen. Detsamma gäller våra nordiska grannländer.
Svenskarna tror att sannolikheten är störst att vi drabbas av cyberattacker eller störningar i betalningssystemen. Fler än hälften av svenskarna (56%) svarar att det är ganska eller mycket sannolikt att det sker inom de närmaste två åren. Nästan lika många (48%) bedömer att en cyber- eller fysisk attack mot el- och värmeförsörjningen är ganska eller mycket sannolik.
Som jämförelse bedömer bara var fjärde finländare (27%) att det är stor sannolikhet för samhällsstörningar på grund av kraftiga stormar. I undersökningen som helhet är våra grannar i öster bättre förberedda än alla andra länder.
I beskrivningen av kriserna finns också en tidsfaktor:
Många svenska hushåll har läkemedel, ficklampa och powerbank hemma, men knappt var tredje svarar att de har förberett dricksvatten om krisen kommer och bara hälften har en alternativ värmekälla.
Frågan vi ställde: Människor vidtar olika åtgärder för att förbereda sig för kriser. Vilka, om några, av dessa har ditt hushåll för närvarande? Flera svar möjliga, procentandelen avser de som svarat ja.
I sammanhanget tipsar vi om utmaningen Sju dagar, för privatpersoner, från Myndigheten för civilt försvar.
Föreställ dig att ditt närområde förlorade tillgången till el, värme, gas och vatten. Hur lång tid tror du att det skulle ta innan ditt hushåll behövde ytterligare förnödenheter eller hjälp från vänner, familj eller myndigheter, till exempel mat, vatten eller medicinsk hjälp?
Tre av tio skulle klara sig i sju dagar eller mer (30 %). En stor majoritet av befolkningen bedömer alltså det egna hushållets uthållighet som kortare än så.
Varför en vecka? Redan 2020 fattade dåvarande regeringen ett försvarspolitiskt beslut där man rekommenderade att privatpersoner skulle ha en veckas beredskap. Sedan 2024 är myndigheternas budskap till befolkningen "minst en vecka".
Vems ansvar är det då att förbereda för, vidta åtgärder och hantera kriser? Statens, individens eller bådas? Så här ställde vi frågan: Hur stort ansvar tycker du att staten och vanliga människor har för att vidta åtgärder för att förbereda sig för och hantera kriser?
Synen på gemensamt ansvar innebär att Sverige utmärker sig, både i Norden och bland de tolv länderna totalt. Ingen annanstans är det delade ansvaret för beredskap och hantering så tydligt som här.
Förtroende är vad vi lutar oss tungt mot, inte minst när det blåser. Vi låter allmänheten välja de tre samhällsaktörer de skulle lita mest på för information i en kris. Resultatet påminner till viss del om men liknar inte helt mätningen i Förtroendebarometern som vi hjälper Medieakademin att ta fram. Vi känner också igen tilliten till landets myndigheter från vårt årliga anseendeindex.
Skillnaden är att i Preparedness Index gäller frågan en specifik situation: Vem litar du på för information i händelse av kris.
Flest litar mest på ansvariga myndigheter (59 %) samt SVT och Sveriges Radio (58 %). Nästan lika många på blåljusaktörerna (52 %) eller samhällets räddningsresurser (polis, ambulans, brand- och räddningstjänst).
Hälften så många litar mest på regeringen (31 %), den egna kommunen eller regionen (27 %) samt egna vänner och familj (21 %).
Färre än var tionde litar mest på nationella morgontidningar (8 %), och var tjugonde eller färre litar mest på lokala samhällsgrupper och lokala tidnignar (vardera 5 %), den egna arbetsgivaren eller skolan (4 %). I botten hamnar personer och organisation man följer på sociala medier samt nationella kvällstidningar (båda 2 %).
Vad säger det här oss? Dels att pandemin lärde oss att landets myndigheter går att lita på. Dels att de lokala och regionala aktörerna har en viktig tillitsresa att göra.
Sverige ligger mitt i det nordiska beredskapsfältet när vi räknar fram Preparedness Index och Norden som grupp utmärker sig positivt relativt övriga länder i jämförelsen.
Intressant är att nordborna bedömer sannolikheten att vi drabbas av de fem krisscenarierna lägre än övriga länder, och att det omvända gäller i de länder som har lägre indextal: Frankrike, Tyskland, Litauen, Polen och Nederländerna.
Det samband vi ser i Preparedness Index kan därför beskrivas som en beredskapsparadox: Den befolkning som förväntar sig att en kris ska inträffa, verkar också vara sämst förberedd att möta den.
Hur vi räknat fram vårt index finns beskrivet i nästa stycke.
Verian Preparedness Index är ett nytt internationellt mått på medborgarnas beredskap i tolv länder. Undersökningen täcker fem områden:
Svaren ger ett sammanlagt index på en skala från 0 till 100. Resultatet visar var medborgarnas beredskap är starkast, var den behöver stärkas och hur beslutsfattare kan bygga upp större motståndskraft på individ-, samhälls- och nationell nivå.
De nästan 14 000 svaren är befolkningsrepresentativa för Sverige, Norge, Finland, Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Litauen, Polen, Storbritannien, Singapore och Australien. I Sverige samlades de 1 001 svaren in mellan 24 augusti och 1 september 2026, via slumpmässigt rekryterad onlinepanel, 18–84 år. Resultaten är vägda efter kön, ålder, utbildning samt röst i föregående val, vilket motsvarar riksdagsvalet 2022 för Sverige.