Andelen väljare som helst ser Jimmie Åkesson som statsminister är nu nästan i nivå med de som föredrar Ulf Kristersson (18 vs 21%), visade en nyligen publicerad undersökning från SVT/Verian. Det höga stödet för Åkesson förklaras av att allt fler SD-väljare vill se sin egen partiledare på posten och att SD går bra i opinionen. Dessutom finns en liten grupp moderata och kristdemokratiska väljare som vill se Åkesson som statsminister.
En förvarning om vad som skulle kunna hända i Sverige såg vi inför det norska stortingsvalet i september, där Fremskrittspartiet gick starkt i opinionen medan det tidigare ledande högerpartiet Höyre tappade mycket mark. Statsministerfrågan blev en av valrörelsens största. Erna Solberg från Höyre fick allt svårare att framstå som högerpartiernas självklara statsministerkandidat när också Fremskrittspartiets Sylvi Listhaug gjorde anspråk på posten.
Kommer läget bli detsamma i Sverige inför valet 2026?
Hur allvarligt är detta då för Ulf Kristersson och Moderaterna? I nuläget utgör det inte något större problem. Moderaternas väljarstöd ligger trots allt fortfarande i linje med valresultatet från 2022 och detsamma gäller för Sverigedemokraterna.
Det är också lätt att glömma att SD faktiskt blev större än M redan i riksdagsvalet 2022, utan att det ifrågasatte Kristersson som högersidans statsministerkandidat. Därtill är förtroendet för Kristersson som partiledare relativt högt och stabilt, 35 procent, även om han ligger klart under Magdalena Anderssons nivå på 44 procent (läs mer om partiledarförtroendet i Expressen).
Men historiskt sett är det ovanligt att det största partiet på högersidan inte har statsministerposten. Förutom 2022 får vi gå tillbaka till riksdagsvalet 1979 för att hitta en liknande situation. Då blev Moderaterna största borgerliga parti, men Centerpartiets Torbjörn Fälldin utsågs ändå till statsminister. På den tiden ansåg inte de övriga borgerliga partierna att Moderaterna var en trovärdig regeringsbildare men pendeln har svängt och sedan 1980-talet har den moderata partiledaren i praktiken varit högerpartiernas givna statsministerkandidat
Finns det då något scenario där statsministerfrågan kan bli ett problem för Ulf Kristersson? Ja, om SD fortsätter att växa i opinionen samtidigt som M tappar mark. Skulle SD dessutom bli större i opinionen än de tre regeringspartierna tillsammans, förändras styrkeförhållandena mellan Tidöpartierna. Lägg därtill att Liberalerna och Kristdemokraterna mycket väl kan gå in i valrörelsen med ett opinionsstöd under riksdagsspärren. Det skulle sätta press på moderata stödröster i ett redan utsatt läge för partiet.
I ett sådant scenario, där SD är större än summan av M+L+KD, är det troligen inte Jimmie Åkesson som utgör det största hotet mot Moderaterna. Då är det snarare hur underläget påverkar bilden av Ulf Kristersson som ledare för regeringen, och hans parti som tongivande i regeringsunderlaget.
Samtidigt är det viktigt att betona att det också finns skillnader mellan den svenska och norska situationen. Dels går Ulf Kristersson in i valrörelsen som sittande statsminister och inte som partiledare för ett oppositionsparti. Dels har Jimmie Åkesson ännu inte, i någon större utsträckning, lyft sig själv som statsministerkandidat.
Med lite mindre än ett år kvar till riksdagsvalet vet vi ännu inte vad som kommer att dominera valrörelsen (läs mer om mediebilden som spåkula inför valet). De politiska sakfrågorna brukar vara viktiga i svensk politik och mycket tyder också på att regeringsfrågan kommer att ta mycket plats i debatten. Om statsministerkampen också blir en stor fråga är för tidigt att säga. Klart är att styrkeförhållandena i väljaropinionen mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna kommer att spela roll.
Vi har onekligen ett spännande valår framför oss.
/Per Söderpalm, opinionsansvarig Verian